Praktiska råd:

Inrökningen är mycket viktig för den fortsatta relationen med pipan, ju mer omsorg och omtanke du ger den i början, desto större behållning inför framtiden.

Syftet med inrökningen är att ge pipan en skyddande kolbeläggning, därför kan det vara lämpligt att de första gångerna enbart stoppa den till hälften, därigenom är det lättare att röka den ned i botten.

Använd alltid grovt skuren tobak, den brinner långsammare och ger en svalare rök, samt såsar mindre i pipan.

Stoppa pipan med omsorg, hellre för löst än för hårt. När Du suger i pipan skall Du inte känna något motstånd. Det är dessutom enklare att korrigera en alltför löst stoppad pipa. Stoppar Du för hårt kommer pipan hela tiden att slockna och Du kommer dessutom att få mer fukt i den.

Tänd med cirklande rörelser och ett par tre ordentliga puffar. Nu har tobaken rest sig en aning, jämna då till med pipverktyget och återupprepa tändningsproceduren en gång till.

Ta lugna bloss i en jämn rytm utan att pipan blir het. Om så ändå blir fallet, låt pipan vila ett tag tills den svalnar, därefter är det bara att tända den på nytt. Eventuellt kan Du skrapa bort den översta askan i kammaren.

En svårighet i början är oftast att hålla pipan torr under rökningen. Den mesta fukten i pipan består av saliv som rinner ned i munstycket, ha inte pipan alltför länge i munnen, därigenom undviker Du att släppa ned saliv i pipan. Om det ändå skulle bli så fuktigt i pipan att det bubblar medan Du röker, kör igenom en piprensare utan att ta isär pipan – snåla inte med piprensare utan använd dem flitigt.

Rengör pipan ofta, ju oftare desto bättre. Du bör också ha ett antal pipor så att de kan få vila mellan varven.

Tänk på att pipan är en god vän och goda vänner är man rädd om.